Tiden som varit

Har inte skrivit i min blogg på så länge att jag fick fundera en stund över vad jag har för lösenord för att logga in. Kanske ett tecken på att det är dags att uppdatera? Har haft bloggtorka utan dess like och livet i sig har snurrat väldigt fort sedan i maj, då jag skrev här sist.
Världens bästa lillebror har hjälpt mig med en lite fräschare design, lite mera jag, lite mera piece of me... Detta är för övrigt mitt 200:e inlägg och vad är väl en bättre nybloggstart än det? :-)

Sommaren har rullat snabbt. Jag började mitt sommarvikariat i Juni, efter att ha varit "mat-tant" i gymnasiets matsal 1,5 månad...helt okej, fick ju spana på lamkött hela dagarna! ;-) Nej, skämt och sido, det fick mig att känna mig gammal. 26 år gammal. Jag är plötsligt närmare 30 än 20 och hade inte jobbat på tre år. Spenderat de senaste 3 åren hemma med mina underbara barn, vilket jag är väldigt tacksam över att haft möjlighet att vara. Men också tre år med begränsat socialt umgänge, tre år-vars veckor ibland gått extremt sakta, där höjdpunkten varit måndagens coop-blad för att planera veckans middagar, spänningen bestått av att välja sort på sköljmedel och det sociala stunderna varit min telefon och kontakterna...kontakten...Isa, som fått höra mig spy ut gnäll och ladda ur mig, när tillvaron varit som gråast. Och tre år, då jag slutligen insett hur ensam man kan vara mitt i allt. Hur ensam man kan känna sig av att inte höra till någonstans, inte ha allt det stöd man förväntat sig och fantiserat om. Endel människor är fantastika hemmafruar och fördriver tiden full med aktiviteter och umgänge samtidigt som de sköter hem och barn oklanderligt...utan att ibland känna sig tom och längta efter något mer. Tyvärr, har jag insett, tillhör inte jag den kategorin. Jag älskar att spendera tid med mina barn och min familj. Mina flickor är meningen med mitt liv, och att uppleva saker tillsammans med dem är det bästa jag vet! Men jag behöver variation, jag behöver komma hemmifrån och får jag det, är jag en mycket bättre mamma/fru, en mycket piggare och gladare mamma/fru som vet vad som är vikigt och betyder något i livet (mina barn..min familj).

Imorgon börjar min sista arbetsvecka på detta vikariat och efter det blir jag arbetslös en vecka innan jag börjar utbildningen jag kommit in på. Vårdadministrativa programmet på Umeå universitet. Är så glad att jag kommit in! Sökte förra året också, men då villeödet annorlunda, i år var jag andra reserv och kom in! :-) Känns bra med en distansutbildning, som at både äta kakan och behålla den. Få bo kvar här med min familj och familjeliv och samtidigt ha möjlighet att utbilda mig!

Nu ska jag mysa i soffan tillsammans med min man och se en film innan det är dags att krypa i säng. I morgon ringer klockan 05.00 för hela familjen.