Pseudotvillingar!!

Begreppet Pseudotvillingar innebär att man har två barn med mindre än 18 månaders åldersskillnad, alltså som jag har mellan Lilla M och Mini. Nu när jag varit Pseudotvillingmamma ett par månader har jag upptäckt endel saker som är betydligt svårare och nästan omöjligt utan planering att göra jämfört med när man bara hade ett barn och eller om man kanske hade haft lite störra åldersskillnad. Några av sakerna är; Att man kan inte göra så mycket spontant ensam med två barn.;

-Det är jättesvårt att åka och handla tex ensam med en 1,5åring och en 2-månaders eftersom man behöver två kundvagnar, en att ha babyskyddet i och en som 1,5åringen sitter och någonstans att lägga alla varor+att man ska hålla koll på att 1,5åringen håller sig i vagnen och inte får arga utbrott eller "rymmer".

-Att åka ensam med två småbarn och hälsa på någon är inte heller det enklaste, för det gäller som sagt att ha 100% koll på båda två samtidigt,Ensam! Sedan kan man ju vara rätt så säker på att åtminstone en av barnen måste äta/bajsa/spyr tex!,

-En annan sak är att göra saker borta på kvällen...Visst kan man ta med ett barn och åka iväg och göra något men då ska man inte glömma bort sovtider och kvällsrutiner (om man vill ha en natts sömn efteråt) Men att lämna den andra ensam med två barn själv att lägga på kvällen är jättesvårt! För det ÄR jättesvårt att lägga en 1,5åring som inte vill sova och en bebis som "kvälls-skiriker" själv.för Huur gör man det?

-Att fara ut och festa är inte heller något man spontant kan komma på att man vill göra. Att hitta någon som vill vara barnvakt till 2 barn under 2år en natt+dag är inte så lätt. Och att fara ut utan sin partner som är hemma med ett barn, om man har barnvakt till det andra är inte heller så BARA, för då har man en smågrinig partner + ett vilt småbarn morgonen efter..

-Att resa bort över dagen med en kompis och lämna den andra hemma med två små barn kräver också viss planering och är ingenting man bara gör tyvärr.

Men trotts allt detta så kommer man in i rutiner oerhört fort. Man har helt enkelt inget annat val. Och har man bara rutiner så känns allting inte lika rörigt & tufft. Men det är tråkigt när människor som inte har en anning om vilken stressig och krävande (men också såklart helt underbar) tillvaro man lever inte kan låta bli att kommentera hur TRÅKIGA vi har blivit och slutar att höra av sig. Önskar så gärna ibland att man kunde få iaf liite förståelse. För att för varje dag som går som blir man mera van och saker och ting faller lättare på plats och snart har vi "gjort" bort småbarnstiden och kommer att ha två tjejer som leker & uppskatar varandra och ungefär samma saker, och då, när vi åker utomlands på semster och tjejerna leker vid polen och vi kan sitta och ta en drink ihop och se på våra fina barn...DÅ ska jag tycka synd om alla dom som har stor åldersskillnad mellan sina barn och precis börjat om med "bebis-tid" lagom tills det störra barnet egentligen skulle börja uppskatta att få åka på semster på sommarlovet! :-)

NU ska jag passa på att göra ärenden och handla med Mini medans Lilla M är på dagis några timmar.